chicadella

Livet haglar förbi

vad gör jag om inget jag någonsin kommer att bli

jag bara sitter och väntar

ödslar tid och ibland till fjärran längtar

men vem ska jag dela resan med då

dumma frågor har jag ju inget svar på

det ena leder till det andra

städa och på altanen jag alltid vandra

jovisst gör det det

nu ser jag ju att blomman börjat tappa blad den me

in och hämta vattenkannan

men rötterna andas luft och så en annan

här har latheten visat sig grann

här ska arbetet börja ta sig an

byta jord med detsamma

jag känner mig som en mamma

satans alla ni karlar som ni missat

hoppas ni funnit en kvinna som nu er dissat

gladeligen skakar jag till rötterna

hetskt fyller jag dom och torkar mig om höfterna

fin i kanten dra och fanders

här ska det arbetas och så ringer ...Anders

har inte tid nu

och så frågar han va sa du?

Nä hör du dåligt eller

Han verkar inte förstå oss tjejer

Jag säger är skitig och luktar illa

det verkar han inte riktigt gilla

precis som du är jag inget speciell

jag fiser och rapar bara ibland är jag sensuell

han tappar rösten och säger hejdå

lika bra det dom fattar ju inget mer än så

vänder mig mot blomman

inte undra på att jag är ensam

det börjar regna igen...

luften blir kylig och blåsten drar i blombladen

vattnet öser nu ner

jag skiter i blomman och upp mot skyn jag ser

blinkar häftigt det rasar så i och på

ögonlocken lever häftigt liv

nu äntligen är jag fri

så skyndar jag mig in

och så tänker jag på honom igen...Arsjavin.

/Chicadella