chicadella

Luften är ljummen och skön, det har regnat nyss och jag sitter på altanen och dricker te. Det är härligt med ljusa sommarkvällar, jag njuter verkligen. Jag njuter av den nyklippta gräsmattan, av utslagna blommor och av kvällssolen, som lyser röd på himlen. Havets skvalpande efter att en båt färdats i hög fart.

Just nu sitter jag tyst och iakttar en fågel som satt sig på stolsryggen cirka en meter ifrån mig. Jag tror inte den har märkt mig, jag ger inte ett ljud ifrån mig och iakttar den försiktigt...Han vänder sin lilla knopp åt sidan jag tror att jag är upptäckt.

Ha en trevlig sommarkväll. På återseende.

Vad behöver jag? Vad måste jag ha? Vad vill jag ha, men inte kan få?
Jo ett riktigt dass, utetoaletten känns inte så fräsh...ok, mer allmänt så behöver jag oftast det jag vill ha och så att det blir alldeles outhärdligt med väntan att jag bara måste ha det, speciellt om jag inte kan få det.

Är gräset grönare på andra sidan kanske eller är det enbart jakten efter det man inte har men kanske kan få om man lyckas besegra kampen? Är det alltså vägen dit som lockar, istället för målet i sig? och i så fall om så vore kan ju vägen bli intressantare om målet ligger längre bort, ja då måste man ju kämpa ännu hårdare, en riktig utmaning alltså och vad blir belöningen vid regnbågen då när man varit extra duktig, vi vill ju ha större vinster...inte minst i form av bekräftelse på att man är bra om inte bäst på att få det man vill ha. Det absolut skönaste är ju att ta en varm och skön bastu efter ett riktigt hårt träningspass...då kan verkligen slappna av..

Jag har fått mycket gjort idag. Har verkligen jobbat hårt, så nu sitter jag här med gott samvete och skriver och känner mig riktigt nöjd över dagen och är avslappnad. Jag har presterat mycket idag, jag känner mig riktigt stolt över att både ha klippt gräsmattan och krattat det, den var inte lite heller. Så nu vet ni det. Att jag är duktig. Och det kändes inte alls bra att säga det, det lät så ego. Varför kan vi aldrig vara nöjda och tacka oss själva för vår egen insats utan att känna sig för bra? Kanske styr jantelagen omedvetet inom mig? Jag ska inte vara så jättebra, då blir jag för egenkär...när kan jag då vara stolt över mig själv? Eller är det bara så att jag helst inte ska tala om det för andra?
Tänka att fan vad jag var duktig efter det här slitgörat, men istället säger vi högt...det var inte så farligt egentligen...lite måste man ju jobba.

Jakten fortsätter alltså efter belöningen, vi är ständigt på vägen och jagar...och väntar när den ska komma.
Det bästa med skrivandet är ju att man kan förmedla tankar, som man annars kanske inte pratar om allmänt. Vi smygläser och vet i hemlighet vad sanningen egentligen är och så tänker vi...det behöver vi, vi måste ha våra tankar för vi kan alltså inte alltid få den belöningen vi vill ha.

Må väl och sov så gott.

Så kom den efterlängtade solen här uppe i norra sverige! Jag ska klippa gräsmattan idag efter att det regnat sedan midsommar. Den växer ju som..ogräs..

Eh..lalala..vad ska jag skriva idag? Känner mig lullig av solen och lätt euforisk, måste bara vänta på stolsdynorna att de ska torka, dumt att jag glömde ta in dom innan regnet...dumt dumt dumt! Nåväl bla bla..(räcker det?)..jag går ut i solen och gör nåt.

Vi hörs sen.

Så var det en ny dag igen, funderar på att lägga in kategorier om vad jag behöver, måste ha och vill ha men inte kan få.
Jag ska nog fundera över alla dessa till imorgon, så får ni svar på dem då.

Jo, just nu faller tankarna till en kamera, känns kanske lite tråkigt när sidan saknar bilder. Jag äger alltså ingen kamera för tillfället..helt galet eller hur? Men så är det, fast så kommer det dock inte alltid att bli. Nu ska jag köpa en kamera och punkt. Jag är däremot inget teknikunder och hänger inte alltid riktigt med, däremot säger det inget om att jag inte vill ha det absolut bästa...under rimliga priser dock. Min fråga är då vad rekommenderar ni. Min telefon håller på att paja, så har ni förslag på nya mobiler med bra kamerafunktioner?
Jag har max 3000kr i budget till det. Är tacksam för råd...

 

Livet haglar förbi

vad gör jag om inget jag någonsin kommer att bli

jag bara sitter och väntar

ödslar tid och ibland till fjärran längtar

men vem ska jag dela resan med då

dumma frågor har jag ju inget svar på

det ena leder till det andra

städa och på altanen jag alltid vandra

jovisst gör det det

nu ser jag ju att blomman börjat tappa blad den me

in och hämta vattenkannan

men rötterna andas luft och så en annan

här har latheten visat sig grann

här ska arbetet börja ta sig an

byta jord med detsamma

jag känner mig som en mamma

satans alla ni karlar som ni missat

hoppas ni funnit en kvinna som nu er dissat

gladeligen skakar jag till rötterna

hetskt fyller jag dom och torkar mig om höfterna

fin i kanten dra och fanders

här ska det arbetas och så ringer ...Anders

har inte tid nu

och så frågar han va sa du?

Nä hör du dåligt eller

Han verkar inte förstå oss tjejer

Jag säger är skitig och luktar illa

det verkar han inte riktigt gilla

precis som du är jag inget speciell

jag fiser och rapar bara ibland är jag sensuell

han tappar rösten och säger hejdå

lika bra det dom fattar ju inget mer än så

vänder mig mot blomman

inte undra på att jag är ensam

det börjar regna igen...

luften blir kylig och blåsten drar i blombladen

vattnet öser nu ner

jag skiter i blomman och upp mot skyn jag ser

blinkar häftigt det rasar så i och på

ögonlocken lever häftigt liv

nu äntligen är jag fri

så skyndar jag mig in

och så tänker jag på honom igen...Arsjavin.

/Chicadella

Jag har väl inget tålamod alls...men det här regnet borde det inte sluta snart?..suck. Det är konstigt också hur vädret kan styra en, jag har verkligen inte fått något gjort idag. Klockan är snart tre och hunnit bara äta frukost. Nej, nu får det vara nog. Jag tror att jag tar och storstädar så jag kan vara stolt över något. Undra om inte min mens är på väg? bäst kanske att hålla sig just här instängd inomhus bakom stängda dörrar. Usch jag borde inte blotta mig för er heller....men det är dom där jäkla kläderna som ligger här och var och muggar som måste diskas, det ska dammsugas och alla papper som ligger på bordet, inte nog med att räkningarna måste betalas snart. Jag får nog återkomma när jag lugnat ner mig igen.

Ps. Jag hoppas att Arsjavin gör många mål ikväll och att han sen klipper håret när han fått sina pengar för mödan.
Vi ses.

Det kommer man trots allt inte ifrån. Vi får väl hoppas att vädergudarna ändrar på sig eller om det är mig dom vill komma åt..."stanna inne och skriv" säger dom..i mitt huvud då. Nåja, vet inte riktigt vad jag ska skriva om, har fortfarande huvudvärk och jag hör nu klockan ticka mer än vanligt. Magen kurrar faktiskt också..det är så tyst här i stugan så man hör mycket småljud.
De första dagarna när jag kom ut hit i naturen kunde jag höra min egen tinnitus, det tjöt som dagen efter en konsert, men nu så har det försvunnit. Eller kanske ändå inte men tystnaden "hörs" på ett annat sätt här...man är som inte längre döv för den...det är väldigt skönt av vara själv. Nu har jag till och med börjat trivas med bara mig själv...och tystnaden. Nej, nu talar magen till mig, så jag måste hinna äta innan fotbollen ikväll.
Vi ses imorrn då.

Tisdag 24 juni 2008.

Vem e jag? Någon ensam liten tös, 34 årig brunett som sitter i sitt lilla skrymsle för att få något gjort... Tro nu inte att jag är en sån som inte har mycket i huvudet dock..jag tar det bara lugnt nu och kom på att starta en blogg. Kom plötsligt som på ett bananskal fram till den slutsatsen...vet inte riktigt hur och varför jag ens lägger ner min tid på att göra detta?

Men men finns det något vettigare att göra här just nu i en kall liten stuga (sparar på strömmen) ute i bushen när det regnar ute och det enda man kan göra är att lyssna på droppslaget mot rutan eller vänta på nästa fotbollsmatch....

Det är konstigt vilka underliga intressen man plötsligt får till sig, som att kolla på fotboll, killar som springer efter en rund liten boll med svarta sex kantiga små rutor...Fotboll i all ära...det för spänningen, bättre än att se på en tråkig thriller... jag skulle nog kunna ge en oscar för bästa thrillerfilm till en match med ryssarna...inte minst för bästa huvudroll och bästa biroller, vilka de nu än må vara...det kryllar ju av duktiga spelare inom laget...skit i om de ser tråkiga ut, ja alla kan ju inte vara lika bildsköna som portugiserna...stöna kan man ju i sänghalmen, men på soffan har spänningen högsta prioritet inför en fotbollsmatch.

Jag skriver filmmanus, har dock ännu inte fått något sålt eller gjort, men hoppas på att det ska gå vägen någon vacker dag. Alla har vi ju drömmar, jag skulle inte kunna leva utan mina drömmar, de är mina ledsagare i livet, de ligger i grunden för mina val och om jag går ifrån dem eller emot dem får jag dålig självkänsla eller förlorar närheten till mig själv, mina känslor och behov. Jag är en del av dem och kan inte finna fullständig tillfredsställelse om de inte realiseras, de är mot dem målen jag springer när jag jagar efter bollen...vad eller vem det nu kan vara jag springer efter dock..(jag har haft otur i kärlek måste jag ändå erkänna).

Jag vill bli verklighet för den jag egentligen är....om jag nu egentligen vet vem jag är?

Eller om mina drömmar bara är en illusion av vad jag tror är det jag vill ha för att jag tror att de ger mig lycka? Och vad är lycka? Har jag en illusionerad dröm om vad lycka egentligen är?

Alla dessa frågor gör mig förvirrad. Att leva i drömmarnas värld kan visst ha sina nackdelar, kanske att man inte förmår sig att leva i nuet utan längtar hela tiden till något annat. Livet kanske handlar om att finna häret och nuet och känna tillfredsställelsen av mig själv just nu. Att fånga ett drömliknande tillstånd i verkligheten i sig själv men dock närvarande och fullt medveten om mitt jag och var jag befinner mig. Jag skriver för flykten men också för tillfångatagandet av mig själv och livet här och nu...men fotboll då...det är ju samma sak..kanske är det så att vi fastnar i allt som griper tag i oss och leder oss in i vildmarken och jaktens grymma värld fylld av thriller som in i ett drömliknande tillstånd av euforisk karaktär långt bort från den trista vardagen.

Nu blev jag trött helt plötsligt...vet inte om jag bara fick huvudvärk, men jag kanske fortsätter sen..

Hej hej...