Rötter..
Så går dagarna och jag hinner knappt skriva något..Nä, nu ska jag skärpa mig. Problemet jag har haft har varit att mina vakendagar är helt utan ordning. Jag sover ganska konstiga tider, är upp på nätterna och sover in sent på dagen, vilket har gjort mig rätt så utmattad när jag sedan vaknat...och sen så är det en hel del som jag vill uträtta under dagen.
Jo snart så åker jag till finland..ni som inte vet, men jag är svenskfinsk, inte finlandssvensk med den där brytningen, utan en tjej från sverige med finsktalande föräldrar. Därmed har jag lärt mig finska flytande, vilket många inte fått möjlighet till som är uppväxta med finska föräldrar, då de försökt med det integrera sina barn i det svenska samhället.
Det finns många med finsk härkomst uppe i norrland, då grannlandet finland ligger så nära gränsen och jag har träffat många, som faktiskt tycker att det är lite sorgligt att de inte lärt sig sina föräldrars språk.
I min familj har det varit en självklarhet, då de inte kunde ett ord svenska när de flyttade hit till Sverige och då har man förståelse för vilken kamp de genomgått i språket och i försöket att träffa nya svenska vänner, lyckligtvis på den tiden då de flyttade hit fanns det väl etablerade finska föreningar med många medlemmar, via den fick de många vänner. Och då menar jag lyckligtvis..trots det fick de även svenska vänner, men vad många inte förstår är att det var nog tack vare finska föreningens tjänst, det gjorde att de trivdes här bättre och kände sig tillfreds i det svenska samhället och fick en tryggare tillvaro, vilket även rodde sig hem hos svenskarna...så vänskapsbanden växte i takt med trivseln och glädjen, därmed även viljan att lära sig svenska, alltså i och med välmåendet.
Jag önskar och hoppas föreningarna kommer tillbaka med sin storhetstid, som var för några tiotals år sedan.
Nu är de ju avsevärt mindre, med knappt några få medlemmar kvar. Det fanns en gemenskap mellan de samspråkiga, vilket jag tycker idag saknas lite och är egentligen viktigt. Det är viktigt att värna om sina rötter, för de utgör grunden för våran identitet. Vi lever idag i ett mångkulturellt samhälle och vi bör nog integrera oss in i det nya samhället, som blivit.
Vi är inte enbart svenskar idag, det är oerhört många antal miljoner i Sverige, som har utländsk bakgrund.
Jag kom att tänka på ordet identitet. Jag har själv gått djupare in i mig själv och försökt analysera vad jag vill, min självbild i hur jag ser mig själv. För att återgå till svenska vänner, så är (nästan) alla mina vänner svenskar, förutom då en om man inte räknar med närmaste familjen. Jag berättade för en kompis att jag känner saknad till Finland just nu och hon trodde jag ville träffa min familj då en del av dem bor där.
Visst vill jag det, men också för att jag dels känner mig finsk, vilket hon inte förstod. Hon påstod bestämt att jag var svensk, född och uppvuxen, som jag är här. Jo visst, men jag känner mig finsk. Det är den där närheten till sitt språk, som man är uppväxt med och den stilen eller...det är så svårt att förklara. Det gäller hela min personlighet, värderingarna..bastandet, sättet..som jag känner igen hos finländarna mer. Jag vill inte låta nerlåtande mot svenskar, jag är ju också svensk..men, jag pratar bara om mina rötter, min identitet. Då och då behöver jag landa i mig själv, som jag har gjort den senaste tiden, funderat mycket om mig själv och så har jag fått en enorm saknad till Finland.
Det är intressant det här med rötter och identitet, vilket jag på något sätt vill fördjupa mig mer i och det kommer jag att göra, om hur viktigt det är att värna om den både språkligt och kulturellt.
På måndag reser jag till Finland..lappland, och visst tar jag med mig datorn, så får ni följa min tid där sedan.
Kramar Chicadella...
Jo snart så åker jag till finland..ni som inte vet, men jag är svenskfinsk, inte finlandssvensk med den där brytningen, utan en tjej från sverige med finsktalande föräldrar. Därmed har jag lärt mig finska flytande, vilket många inte fått möjlighet till som är uppväxta med finska föräldrar, då de försökt med det integrera sina barn i det svenska samhället.
Det finns många med finsk härkomst uppe i norrland, då grannlandet finland ligger så nära gränsen och jag har träffat många, som faktiskt tycker att det är lite sorgligt att de inte lärt sig sina föräldrars språk.
I min familj har det varit en självklarhet, då de inte kunde ett ord svenska när de flyttade hit till Sverige och då har man förståelse för vilken kamp de genomgått i språket och i försöket att träffa nya svenska vänner, lyckligtvis på den tiden då de flyttade hit fanns det väl etablerade finska föreningar med många medlemmar, via den fick de många vänner. Och då menar jag lyckligtvis..trots det fick de även svenska vänner, men vad många inte förstår är att det var nog tack vare finska föreningens tjänst, det gjorde att de trivdes här bättre och kände sig tillfreds i det svenska samhället och fick en tryggare tillvaro, vilket även rodde sig hem hos svenskarna...så vänskapsbanden växte i takt med trivseln och glädjen, därmed även viljan att lära sig svenska, alltså i och med välmåendet.
Jag önskar och hoppas föreningarna kommer tillbaka med sin storhetstid, som var för några tiotals år sedan.
Nu är de ju avsevärt mindre, med knappt några få medlemmar kvar. Det fanns en gemenskap mellan de samspråkiga, vilket jag tycker idag saknas lite och är egentligen viktigt. Det är viktigt att värna om sina rötter, för de utgör grunden för våran identitet. Vi lever idag i ett mångkulturellt samhälle och vi bör nog integrera oss in i det nya samhället, som blivit.
Vi är inte enbart svenskar idag, det är oerhört många antal miljoner i Sverige, som har utländsk bakgrund.
Jag kom att tänka på ordet identitet. Jag har själv gått djupare in i mig själv och försökt analysera vad jag vill, min självbild i hur jag ser mig själv. För att återgå till svenska vänner, så är (nästan) alla mina vänner svenskar, förutom då en om man inte räknar med närmaste familjen. Jag berättade för en kompis att jag känner saknad till Finland just nu och hon trodde jag ville träffa min familj då en del av dem bor där.
Visst vill jag det, men också för att jag dels känner mig finsk, vilket hon inte förstod. Hon påstod bestämt att jag var svensk, född och uppvuxen, som jag är här. Jo visst, men jag känner mig finsk. Det är den där närheten till sitt språk, som man är uppväxt med och den stilen eller...det är så svårt att förklara. Det gäller hela min personlighet, värderingarna..bastandet, sättet..som jag känner igen hos finländarna mer. Jag vill inte låta nerlåtande mot svenskar, jag är ju också svensk..men, jag pratar bara om mina rötter, min identitet. Då och då behöver jag landa i mig själv, som jag har gjort den senaste tiden, funderat mycket om mig själv och så har jag fått en enorm saknad till Finland.
Det är intressant det här med rötter och identitet, vilket jag på något sätt vill fördjupa mig mer i och det kommer jag att göra, om hur viktigt det är att värna om den både språkligt och kulturellt.
På måndag reser jag till Finland..lappland, och visst tar jag med mig datorn, så får ni följa min tid där sedan.
Kramar Chicadella...
Kommentarer
Trackback
